Synd bara att Anki inte kan bli attackfull efteråt och göra om gamla radioplågor i gothic darkness anda. Bäst var fan Barbie-girl med Aqua som vi gjorde om i Nicotappning med mörk och melankolisk röst.
"I'M A BAAAaaaAAAAaaaaRBIEEEEEeeeEEE gIIIiiiRRRRRLLLL BABAAAM!!! in a baaaaAAAaaarrrrBBBBrrrrriiiiiiieEEEEE WOOOOÖÖÖÖÖÖÖRRRRRLD!!! BABAAAM!!!"
En konsert med grekisk-amerikanska sångerskan och pianisten Diamanda Galás är alltid något exceptionellt! Den här konserten tillägnar hon alla som tvingas fly för sitt sätt att leva eller sin etniska tillhörighet. En konsert som tar ställning för olikheterna.
Hennes röst spränger alla gränser. Pianospelet är explosivt och virtuost. Det finns något i hela Diamanda Galás scenkonst som säger att alla gränser är till för att överskridas. Inte bara som en provokation utan som ett sätt att beskriva vår galna instängda värld.
I den här konserten som hon kallar The Refugee fokuserar hon på alla människor som inte tillåts vara sig själva. Som måste smyga med sin sexualitet eller dölja sitt etniska ursprung för att inte kastas i fängelse, eller dödas. Det är ett tema som hon ofta återkommer till. I sin tidigare turné Songs of Exile hyllade hon världens alla författare som tvingats fly från sina hemländer på grund av det de skriver.
Galás bor i New York, men hennes grekiska ursprung är alltid närvarande. Temat och inspirationen till den här konserten har hon fått från en text med den grekiske sångaren Manolis Angelopoulos som handlar om de övergrepp Turkiet utsatte greker för 1922, i slutskedet av det turk-grekiska kriget.
Diamanda Galás
Lördag 2 april 2011 19:30
Stora salen
Diamanda Galás - The Refugee
En konsert med grekisk-amerikanska sångerskan och pianisten Diamanda Galás är alltid något exceptionellt! Den här konserten tillägnar hon alla som tvingas fly för sitt sätt att leva eller sin etniska tillhörighet. En konsert som tar ställning för olikheterna.
Hennes röst spränger alla gränser. Pianospelet är explosivt och virtuost. Det finns något i hela Diamanda Galás scenkonst som säger att alla gränser är till för att överskridas. Inte bara som en provokation utan som ett sätt att beskriva vår galna instängda värld.
I den här konserten som hon kallar The Refugee fokuserar hon på alla människor som inte tillåts vara sig själva. Som måste smyga med sin sexualitet eller dölja sitt etniska ursprung för att inte kastas i fängelse, eller dödas. Det är ett tema som hon ofta återkommer till. I sin tidigare turné Songs of Exile hyllade hon världens alla författare som tvingats fly från sina hemländer på grund av det de skriver.
Galás bor i New York, men hennes grekiska ursprung är alltid närvarande. Temat och inspirationen till den här konserten har hon fått från en text med den grekiske sångaren Manolis Angelopoulos som handlar om de övergrepp Turkiet utsatte greker för 1922, i slutskedet av det turk-grekiska kriget.
En journalist uttryckte det att Diamanda Galás ”spelar piano som spöregn på asfalten, hon sjunger som en demon på väg ut i krig, en ödledrottning som söker hämnd för de döda. Hon är på allvar, obegränsad och skrämmande.” Det är träffande, samtidigt är hon en fascinerande scenupplevelse och hon ger helt nya infallsvinklar på traditionella grekiska sånger eller visor av Jacques Brels.
Diamanda Galás är en artist där begreppet unik känns helt rätt."
åh hennes gloomy sunday ar ju bara BÄST!
SvaraRadera